Växtbädd
Begreppet växtbädd är brett och omfattar planteringsytor och hela dess volym. De kan byggas upp med olika metoder och material, exempelvis skelettjord och kolmakadam. Nedan följer en beskrivning av vad som definierar en växtbädd, dess syfte och funktion samt en rad olika faktorer som påverkar utformningen av växtbäddar.
Varför växtbädd?
Livsmiljön för träd i städer är tuff. Trånga utrymmen, hårdgjorda ytor och bebyggelse ger varierade förutsättningar för tillgång på vatten, mark- och luftfuktighet samt syre, vilka alla är viktiga parametrar för trädens tillväxt. Även trädens rotsystem och dess utbredning är beroende av god syre- och vattentillgång, vilket påverkas av det utrymme de får tillgång till under marken.
Växtbäddar kan även fungera för rening av dagvatten och effektivt utrymme för stora mängder vatten som behöver hanteras vid eventuella översvämningar. Dess uppbyggnad gör att stora mängder vatten kan fördröjas och ansamlas i bäddarna, vilket minskar risken för att stora vattenmängder blir kvar på gator och andra hårdgjorda ytor.
Konstruktion av växtbädd
Det går inte att ge en standardbeskrivning på hur en växtbädd ska se ut eftersom platsens egenskaper är avgörande.
Plats och volym för trädens rotsystem
Träd behöver gott om plats för att få god rotutbredning och välutvecklade rotsystem. För liten plats kan medföra att träden blir stressade av såväl vatten- som näringsbrist, vilket i sin tur gör dem mer mottagliga för sjukdomar. Små växtbäddar kan även göra att träden invintrar tidigt och som följd står olövade under en längre tid av året.
Vid plantering av träd i rader kan sammanhängande växtbäddar vara att föredra då träden får en större total jordvolym att dela på. Jordvolymen per träd kan i regel minskas något i sammanhängande växtbäddar jämfört med isolerade växtgropar.
Djup och bredd
Trädens rötter utvecklas i sid- och djupled med framför allt i sidled där tillgången på syre, vatten och näring är god. Växtbädden bör därför hellre vara vid och grund än smal och djup. Utrymmet behöver vara tilltaget i sidled då ett uppvuxet träd i gräsytor har en utbredning av sina rötter som sträcker sig utanför de yttre kanterna av trädkronan.
I isolerade växtgropar har växterna begränsad tillgång på jord i sidled, vilket att undvikas med sammanhängande växtbäddar. Det finns även risk att kvarstående vatten kan orsaka syrebrist i isolerade växtgropar jämfört med sammanhängande växtbäddar.
Skelettjord med biokol i växtbädd
En teknik som kan användas i växtbäddar för att skapa goda förutsättningar för träd som planteras i hårdgjorda ytor är skelettjord. Samtidigt kan tekniken fungera för rening och fördröjning av stora vattenmängder. Skelettjord utgörs till största delen av makadam, vilket skapar porös struktur och gott om plats för trädets rötter, vilket i sin tur minskar risken för att rötterna påverkar ledningar eller hårdgjorda ytor. Skelettjordar kan berikas med jord, biokol och kompost. Biokol verkar som jordförbättringsmedel då det kan hålla både vatten och näring kvar i marken, och verkar på så sätt som ett långtidsverkande batteri, som kan ge träden näring. Samtidigt är biokol klassat som en långsiktig och stabil kolsänka, vilket innebär att koldioxid som annars hade släppts ut i atmosfären, förblir stabilt under flera hundra år i jorden, och på så sätt bidrar till minskad klimatpåverkan.
Vanlig skelettjord, som beskrivs ovan, skiljer sig från det som kallas luftig skelettjord. Luftig skelettjord innehåller enbart makadam. Skillnaden mellan luftig och vanlig skelettjord är att luftig skelettjord har hög porositet i hela volymen, alltså både hög infiltrationskapacitet och hög volymkapacitet. Skelettjordar som har jord, kompost och biokol inblandat har låg infiltrations- och volymkapacitet men kan, till skillnad från luftiga skelettjordar, bidra med rening av lösta föroreningar.
Har du frågor om hur du ska bygga din växtbädd?
Kontakta oss för att få rådgivning i frågor som rör växtbäddar.